Resultat och framtiden.

Satte mig och kollade in Brutus och hans kullsyskon på hunddata och gjorde en liten sammanställning av deras röntgen, MH -och utställningsresultat. Egentligen var de ju 8 syskon från början, men jag kommer enbart att räkna 7 stycken, då ett av hans syskon blev påkörd av ett tåg och dog som valp. 

HD: 6 röntgade av 7.  A=1 st. B=2 st. C=3 st.
KNÄ: 6 röntgade av 7. UA= 6 st.

ARMBÅGAR: 3 röntgade av 7. UA = 3 st.

MH: 6 av 7 har genomfört MH. Skott: 1=3 st. 2=2 st. 3=1 st. 

5 av 7 utställda i juniorklass med excellent.

5 av 7 utställda i unghundsklass. 1 med VG. 4 med Excellent, varav 1 med CK.

Ska bli så kul att fortsätta följa dessa pågarna i framtiden! Det här året får de börja ställas i öppen klass, några har redan hunnit börja tävla i både lydnad och spår. Kanske inte det här året, men säkerligen nästa år så blir det ju även aktuellt med mentaltest för korning. Men det bästa av allt, som inte syns i någon statistik på skk (tyvärr) är att alla pågarna är friska och trevliga jyckar! 

Själv hoppas jag att Brutus och jag kan börja träna mer intensivt för att kunna tävla i lydnad det här året, nu har jag ju körkort så det enda som saknas är en bil. Tanken är även att vi ska börja träna spår också. Egentligen är jag mest sugen på att testa på IPO, men det är så svårt att komma in i en IPO-grupp när man är helt nybörjare. Vi får helt enkelt se hur det här året kommer att bli!

Tvååringen.

Brutus har alltså redan hunnit fylla 2 år. Fattar inte vart tiden tog vägen. Det känns som det var igår man sprang upp och ner för trapphuset med en liten valp i famnen. Mycket har hänt under dessa två åren. Man har lärt känna honom och han har även hunnit förändrats en hel del. Bara de senaste månaderna har han förändrats eller snarare mognat väldigt mycket. Han vågar faktiskt nu själv säga ifrån när han är ihop med andra hundar och inte riktigt gillar vad andra hundar gör. Tidigare har han bara pladask lagt sig ner. Han säger ifrån på ett schysst sätt när han inte vill mer. Han har även börjat vakta här hemma. Innan har man kunnat släppa en bomb bredvid honom i sängen utan minsta lilla reaktion. Nu har han mer koll här hemma. Om någon är i trapphuset går han mot dörren för att inspektera. Ibland säger han voff voff åt de som är i trapphuset. Jag tycker bara det är skönt att ha en hund som faktiskt låter mig veta att någon är utanför dörren. Han är även ändrat sina sovvanor. Hans rutiner kring läggdags såg tidigare ut så att han kom upp i vår säng för att mysa en liten stund, sedan hoppade han ner och sov hela natten i sin korg för att på morgonen krypa upp till oss och mysa. Nu sover han i princip bara i vår säng. På min sida. På mitt täcke. På mig. Ibland vaknar jag på nätterna av att jag har blodstopp i benen, och ja.. Då ligger han där, raklång över mina ben, snarkandes. Ser inte så skönt ut men uppenbarligen tycker han det.

Är i alla fall så glad över den här filuren som huserar här hemma. Han ger oss både gråa hår, kärlek och så oändligt många skratt.

Födelsedagsbarn

Igår fyllde den här stiliga killen 2 år!