sov gott...

Så har vår älskade lilla Olle lämnat oss... Han hade alltid bus i blicken, såg sådär lurig ut som att han hade nått i görningen. En liten upptäckare med en underbar sångröst som han gärna visade upp om man frågade honom "kan du sjunga". Det är så lätt att fokusera på hans sista dagar, som tyvärr inneburit att han har fått ha bandage runt foten, en tratt runt halsen och inte ha fått klättra i buren. Men jag ska försöka stryka dessa sista dagar ur minnet, och minnas honom som det busfröet han var.  Jag ska bevara hans melodier långt in i hjärtat. Jag är så tacksam att jag faktiskt gjorde mig besväret för de där åren sen, och flög upp till Stockholm för att hämta hem honom till oss. Han har sen dag ett varit en given familjemedlem hemma hos oss, haft sin självklara plats. Så nu när han inte finns mer känns här plötsligt så oerhört tomt. Och tyst.  Jag hoppas bara att vår andra fågel, Platon, nu ska klara av att leva ensam utan sin trogna följeslagare, för jösses vad Olle har älskat vår gamla Platon.  16 år gammal fick du bli, vår fina vän. Sov gott älskade lilla Olle, jag hoppas att du har fått återförenas med din fru på stället där du är nu. Tack för att du har funnits i vårt liv! Tills vi möts igen.

skitnovember

November månad har bara inneburit en massa otur för oss. Ja, alla utom Brutus faktiskt. Allt från vinterkräksjukan, influensa, elektronik som gått sönder, cykelstöld, en leverfläck som höll på att trilla av och så slutspurten i fredags när vi nästan miste vår ena lilla fågel. Vi har två fåglar som alltid har tillgång till att lämna sin bur, dvs. buren står alltid öppen. I fredags var det något som skrämde våra fåglar, vad vet vi inte. På något vis lyckades den ena fågeln slita av sin ena klo. Blodet bara sprutade. Vi försökte länge att stoppa blodet, men det ville verkligen inte koagulera, så när vi inser att vår lilla fågel antagligen inte klarar att mista mycket mer blod fick Jens slänga sig i en taxi och åka till fågelkliniken i Hjärup. Väl där gav de inte honom mycket hopp då hans värden var usla. De fick stopp på blodet och lindade in hans lilla fot och satte på honom en tratt. De ville ha honom där över helgen för observation men Jens tog beslutet att han kommer antagligen vantrivas utan vår andra fågel och dessutom bli ganska stressad av att vara på ett främmande ställe helt ensam. Så i helgen har vi vårdat honom ordentligt och han verkar må väldigt bra. Han är pigg som vanligt men något irriterad över tratten på huvudet. Idag ska vi på återbesök och jag hoppas att han ska få slippa tratten så att han kan få klättra fritt och få äta och dricka själv. Nu hoppas vi att oturen vänder och att december kan bli en lugn och mysig månad.